Jag är rädd för en hel del, men min värsta rädsla är nog ändå mörker. Alla skuggor som man ser och tror det är människor. Alla ljud man hör bland allt det tysta. Allt man innbillar sig, som man tror händer. Japp, kort sagt så är jag skit rädd för mörker. 

Min säng är cirka 10 steg från toaletten. Jag tor alltid att någon "förföljer" eller ser på mej, förut hade jag ALLTID en ficklampa på nattduksbordet, som jag då använde då jag gick på toaletten. Nu är jag faktist ganska stolt. Jag har ingen ficklampa, och jag använder bara min väckarklockslampa om det är helt skitmörkt och precis alla sover. 

Jag blir också helt jätte rädd om någon skrämmer mig, fastän det är mitt på ljusa dagen! Kan någon berätta för mej vad jag har för fel?!